Jag har en flickvän reddit

The horror of being an infidel in Swed-istan's "enriched" ghettos

2020.08.31 23:25 killthenerds The horror of being an infidel in Swed-istan's "enriched" ghettos

This chilling comment was posted by Ser-Rinse-Alot to a thread about the recent riots in Malmo Sweden over the burning of a single Koran book by "muh oppressed muslims"(who have no issues bigger in life than a book of hate being being burned to riot over):
https://np.reddit.com/ActualPublicFreakouts/comments/iijcyn/rioting_in_malmo_sweden_right_now_because_someone/g386rlf/
The truth? You say you must bike to these places to enter them? Just a few days ago parts of Gothenburg had roadblocks set up by gangs to control inflow.
You're right about Stockholm, I lived in Vårberg, ranked lvl 2/3 on utanförskaps område/ exclusion zone police list
Pedophile prostitution on the street at the subway. Open drug market. Harrassed 2-3 times a week. Look down, say nothing and pray the confrontation doesn't get violent. Förnedrings attacke so called humiliation attacks directed at Swedes.
Fall of 2019, most bombings in the world outside of warzones, 3-4 times/week. There was so much media coverage that police started reporting bombings as "allmän ödeläggelse", "general destruction" in English, same crime as if you knocked over a bin, for a fucking bombing.
Sweden has the most gun related deaths in Europe regardless of having amongst the most restrictive gun control.
Rape capital of Europe.
218 communes decraled bankrupt due to immigration before Covid.
Lies sold every day previously as to the benefits of having non-western immigration.
Now even the most liberal parties are talking about damage control, even if they're still for immigration their not citing the benefits of it nay more, it's a humanitarian message still.
There wasn't a day that went by that I didn't see crimes committed in Vårberg. My local pizzeria and other local businesses shot up. Gangland executions, 1 where the guy looked like me and my family thought I was dead until they could contact me. Grenade picked up by a pensioner blew up and killed him on the same path I walked my dog and took to uni.
My hash dealer, yes I smoked, big deal, everyone did there (Sweden is very conservative about it), were fucking 11 year olds in ass for grass deals. They tried to have my hash delivered by 8 year old boys to have middlemen who couldn't be charged with crimes. Every ghetto I went to for re-ups had these kids selling.
Walk down the street and normal looking men are wolf whistling at 8 year old girls, bragging about what they'd do to the girls if the mother wasn't there.
If I ever came back from the subway at night we'd all walk in throngs together regardless of where we were going, so that normal people who didn't know each other would have strength in numbers in case of mugging or rape, an unspoken agreement. Outside the center we'd split separately. No police, ever, except for after the terror attack in Drottninggatan for 2 days only.
So much more happened
I lived it every day, me and my friends couldn't wait to get out. I feel sorry for the ones left behind, the ones that got harrassed and attacked every day at school and in adult life for being Arab/African and talking like Swedes and wanting to be normal citizens, uncle Toms Americans would call it I think.
But yes, pls tell me how wrong my experiences were wrong. Maybe I'm a Russian troll hmm? That Swedish liberals are so fond of decrying, regardless if the person is found to be Swedish or not.
If you haven't experienced it by now, you will, or your kids will with Swedes being predicted to be a minority by 2050. I don't want you to though, it shouldn't be experienced by any of us, Swedes or otherwise.
Jag förstår dina erfarenheter, och jag respekterar dina åsikter, att se det bästa i människor och försöka hjälpa så gott man kan är inte något som bör förtryckas. Jag tänkte liknande, gör det fortfarande, men mina erfarenheter har trubbat mig och jag vill bara se till att något förändras, vad som helst. Något måste förändras. Jag flyttade från Sverige efter studierna till ett forna Sovjet land, levnadskostnaden är högre här men livet så mycket mer flottigt och njutbar. Ingen oro alls för brott. Jag behöver inte oroa mig alls för mina framtida barns säkerhet. Jag kan gå på gatorna på natten med min flickvän utan oro. Det tog en lång tid för mig att inte bli rädd av människor i mörkret, att inte förberwd Amigo själv för att behöva slåss för min flickväns och min egen säkerhet.
Mvh meningsmotståndare. Hoppas det bästa för dig och ditt. Vi borde inte bli som USA med tvåstpndsparti och meningsmoståndare som mördar varandra.
submitted by killthenerds to KafirPhobia [link] [comments]


2020.02.26 10:29 throwaeaeraaa [Seriöst] Var jag rövhålet?

Hej!

Sorry för wall of text. Skriver på mobilen under kaffet..

Kontext: Jag är utbildad gymnasielärare, många av mina kollegor är aktiva inom facket. Då jag arbetar med ungdomar, är jag van vid konflikter.
Min flickvän, som är utbildad förskollärare är inte van vid konflikter.

Vad som hänt: Min flickvän har börjat på ett nytt arbete, hennes första riktiga efter studierna. Hon har haft många praktiker och vikariat under sin utbildning, hon älskar yrket och aldrig haft de här probleme förr.

Den psykosociala arbetsmiljön är värdelös. Det är en ny förskola så det finns inte direkt förutsättningar för att skapa en riktig förskola. Personalen har arbetat ihop i lite över en månad. Det finns 5 avdelnigar, 5 förskollärare och 5 barnskötare.

Nästan varje dag har min flickvän kommit hem med nya problem. Hon har svårt att släppa jobbet och chefen är inte till någon hjälp. Saker så som att barnskötarna försöker sätta sig över förskollärarna och följer inte de pedagogiska planeringarna. Ibland säger barnskötarna att "de inte känner för att göra så, de tror inte på att göra så" osv. Även med påpekningar om läroplanen osv, så skiter de ibland i vad förskollärarna säger. Det har tagits upp med chefen, som tog ett snack med en av de mer problematiska personerna, men till knappt någon nytta.

Vid ett möte, menade chefen på att det är väldigt små skillnader mellan förskollärare och barnskötare. Vilket gör det otroligt svårt att bedriva någon pedagogisk verksamhet. Enligt läroplanen är det enorma skillnader och barnskötare ska enbart vara komplement till förskolläraren.

Det är redan mobbning på jobbet (en annan förskollärare blir utsatt för det). Det sker konflikter varje dag, barnskötare som bokstavligen smällt i dörren av ilska osv. Hån skratt och det snackas skit om personalen med barnen i närheten. (Ett barn sade till en annan förskollärare att X sade att du är elak)


Utöver det, är det personalbrist då det visat sig att flera barn har speciella behov (ADHD, tecken på autism och väldigt aggressiva etc.) Då det är en ny skola, finns det ingen utegård ännu, utan chefen hänvisar dem till att gå 500m till en offentlig lekplats, där det finns 5 större dammar. Jo tjena, det är en realistisk plan med flertal barn med speciella behov och en kollega som skiter i att hjälpa till.

Det här är bara ytan på problem som finns, vid en arbetsplats som är såpass ny!

Varje dag kommer tjejen hem och är ledsen, hon pratar i telefon med andra förskollärare som upplever samma saker, och det är värre för de som blir utsatta för faktiskt mobbning.
I morse var det ännu värre och hon började prata om att sluta som förskollärare och var nära på att gråta. Det här är väldigt ovanligt för en person som älskat yrket i 3,5 år.


Det jag gjorde:

Jag har försökt ge henne råd, jag är van vid att ha folk som försöker sätta sig över mig.. det sker dagligen med tanke på ålder på mina elever. Jag är van vid rektorer som inte kan saker och allt sånt. Jag är även nära med många från facket, så jag känner till varningssignalerna.

Jag har sagt till henne flera gånger att hon måste stå på sig, prata med chefen, hänvisa och tvinga chefen till handling. Ger henne pedagogiska råd på hur hon kan hantera problematiska personer. Även sagt till henne att gå till facket.. Men ingen vågar gå till facket eftersom de är rädda för att det ska bli värre osv.


Idag pratade jag med en kollega, som sa till mig att ta saken i mina egna händer. Jag gick till fackets kontor, pratade med dem och berättade att jag är orolig över en arbetsplats som inte är min egna. De lovade tystnadsplikt, och om de känner till saker, kan de ställa rätt frågor när de besöker arbetsplatsen.

Vi snackade om situationen, jag nämnde det jag skrev och lite andra saker. Av naturliga skäl, visste de vilken arbetsplats det handlade om (De känner mig, ny skola i kommunen osv).

Nu i efterhand, så känner jag att jag kan gått över huvudet på tjejen. Men samtidigt är jag legit oroad över hennes framtid inom yrket om det här fortsätter.


Vad anser ni Reddit?
submitted by throwaeaeraaa to sweden [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.06.18 13:56 MartiNeoz Midsommarhäng i Jönköping

Hejsan kära Jönköpingsredditörer, nu är det så att mina och min flickväns planer för midsommar har gått i stöpet vilket gör vår midsommar tämligen händelselös. Därför undrar jag om någon fin individ här på Reddit arrangerar någon typ av fest/häng i Jönköping och kan tänka sig husera två vilsna själar?
Lovar att vi är minst ganska sköna i alla fall, bjuder på en alkohol (eller alkoholfritt om värden föredrar detta) för besväret!
submitted by MartiNeoz to Jonkoping [link] [comments]


2019.06.17 20:45 MartiNeoz Midsommarhäng i Jönköping

Hejsan kära Swedditörer, nu är det så att mina och min flickväns planer för midsommar har gått i stöpet vilket gör vår midsommar tämligen händelselös. Därför undrar jag om någon fin individ här på Reddit arrangerar någon typ av fest/häng i Jönköping och kan tänka sig husera två vilsna själar?
Lovar att vi är minst ganska sköna i alla fall, bjuder på en alkohol (eller alkoholfritt om värden föredrar detta) för besväret!
submitted by MartiNeoz to sweden [link] [comments]


2018.09.04 09:59 SirDumpel [Seriös] Jag behöver tips och hjälp med hur jag kan hitta bostad.

Tjena. Jag heter Aaron och bor för tillfället som inneboende utanför Göteborg i Ale kommun, min flickvän bor några km bortåt med våran dotter, och jag har tidigare bott tillsammans med henne och hennes familj, men det fungerade inte i slutändan pga depression och annat strul. Jag fick erbjudandet av en polare i Maj att få komma tillbaka hit till Ale och bo som inneboende hos honom (Jag bor egentligen i Uppsala, med min mor och bröder) och har sedan dess skaffat jobb, men har inte kommit någon vart med bostad. Min flickvän har ganska många problem med sina föräldrar, som gillar att utöva maktspel bl.a och vi försökte förklara för socialen att min flickväns hemma situation går ut över hennes skolgång (Hon är arton och går andra ring på gymnasiet, jag är 18 och jobbar i Angered) och även orken för att vi ska kunna hitta på saker med våran dotter. Jag arbetar för fullt, och pga av att busstiderna är jätte skeva (och inte går öht på helger) så är det dessutom svårt för mig att kunna träffa min lilla familj. Socialen sa att vi inte har någon rätt för hjälp, och med det så fortsatte vi leta på egen hand. Nu har jag bott här några månader, och min kamrat har förklarat att jag riskerar att inte få bo kvar eftersom jag inte har hittat något boende ännu, vilket i sin tur innebär att jag kommer separeras från min dotter, arbete och flickvän. Jag kommer behöva starta om från ruta 1 i Uppsala om jag inte hittar någon annan utväg, vilket är varför jag skriver till er här på Reddit. Om ni har några frågor, vilka som helst, så svarar jag gärna. Vilka tips som helst hade varit skitbra just nu. Tack
submitted by SirDumpel to sweden [link] [comments]


2017.04.15 16:12 CEMN 22 tjejer

Kände ett behov av att ha den utmärkta copypastan från Snickeriet (som johnnybode postade här på Sweddit) lätt gripbar och dokumenterad i denna subreddit.
Jag lever ett stilla liv, jag har varit raggare en gång i tiden, va. Jag har haft långt hår va, ner till ryggen va. Jag har haft skinnstövlar och läderbyxor. Jag har åkt raggarbil, va.
Jag har levt livet med raggarna, va. Jag har varit ihop med Peking Outlaws, va, motorcyklistgänget, tatuerade, va.
Jag känner med grabbarna, de säger det: Vi fixar dig grabben, va, vi ordnar dig, va. Jag har varit med göteborgare, stockholmare; jag har varit med alla, va.
Jag menar: Jag lev... jag... eh... eh... Jag har åkt litet överallt, va. Men jag... Peking Outlaws, de känner mig, va. Motorcyklistgänget, som kommer till Göteborg, va.
Dom säger: Vi fixar dig grabben, vi ordnar dig, va. Jag har suttit i fängelse hos polisen en gång i tiden, för fylla, va. 'Ta lite bärs, lev livet, va, ha en flicka, en flickvän, va, du ska ha flickvän'. Så lever jag, va.
Man ska ha en flicka. Jag har haft tjugotvå tjejer i mitt liv, va. Jag lever ungkarl, pensionär, jag lever ett fritt liv, va. Jag är fri, jag lever livet, va. Jag bara går: Hej svejs, va.
Jag menar, jag har dansat på diskotek, va, ungdomsgårdar, Grekiska Föreningen. Jag har varit i slagsmål. Jag har varit, äh, lite överallt, va. Jag har fått törnar, va.
Du vet, man måste, man... man ska inte vara rädd i livet, va. Man ska, man ska tåla litet smällar, va. Alltså, det... det... det kommer man långt med, va. Jag är ingen bråkstake, jag hette Putte som barn, va. Alltså, jag var litet tuffare. "Du är lite tuff", sa Anita, va.
Man måste vara tuff i livet, och komma igång, va. Är man hård, tuff, då... då... då... då skyggar de, va. Är man snäll, säger nej, ja: Då går det inte, va. Man måste vara litet tuff, va'. Hålla igång med stockholmare och så, va, raggare, modsena, alla möjliga, va. De känner mig.
submitted by CEMN to SwedishCopypasta [link] [comments]


2016.08.23 03:58 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 3)

Hej i natten, Sweddit! Detta är del 3 i storyn om de Coola Grabbarna på Gamla Väster™. Del 1 här, del 2 här.
TLDR av 1&2; blev oprovocerad attackerad av ett gäng pubertala pisshuvuden som hoppade ut bilen och bröt min käke för att jag knackade på fönstret till deras ghetto-Fiat (typ). Sjukhus i tre nätter, operationen gick bra, morfin är nice.
Jag gör egentligen detta för att skriva av mig lite frustration. Vet inte ens om det finns intresse fortfarande, internet is a fickle beast trots allt. Hoppas det är lugnt. Fan, man kanske ska börja blogga istället? Kan ni rekommendera nån plattform?
Först och främst så känns som att jag skriver ”tjejen”, ”min flickvän” etc lite för ofta, så från och med nu heter hon Ripley.
Okey så let’s go. Nu har jag varit hemma sedan torsdag förmiddag och inte gått ut sen dess. Inte för att jag är rädd eller något, men helt enkelt för att jag inte pallar. Blir sjukt trött av mina mediciner och har konstant pain i ansiktet (och bor i 6:e våning utan hiss!!). Tandställningen gnager mot stygnen inne i käften, min underläpp är fortfarande svullen som fan. Kan hellre inte öppna käften helt och denna fantastiska kombination gör att jag låter som en jävla dansk. Kunde alltså inte varit mycket värre ellerhur sweddit huehue (men for real, jag gillar danskar och Danmark).
Lite seriöst nu i början. Ripley pratade med polisen innan och fick två rätt så tråkiga nyheter:
1: Skiten är nedlagt. Det kom inte som något chock, direkt, men det är fortfarande sjukt jävla provocerande att folk kan göra som dessa kukungerna gjorde utan konsekvenser överhuvudtaget. För dem kommer detta vara en cool berättelse de kan skryta om till sina homies om hur de ”spöade svennen som disrespectade” (så jag ser för mig att de tänker). Haha joke’s on them, jag är inte ens svensk. Kjøtthuer.
2: Det räknas, enligt polisen, INTE som grov misshandel (!?). Jag bröt käken (x2) och fick flera sparkar och slag rakt i ansiktet av fyra personer medans jag låg på marken. Hade dem träffat fel ställe kunde jag ha dött. Om inte detta är grov misshandel, vad fan är det då? Det är riktigt jävla provocerande och jag känner mig förminskad… Eller något. Arg. Det tog dem under en vecka att lägga ner fallet och klassa det som ”vanlig misshandel” pga. ”inga vittnen” och antagligen resurser. 120k i dygnet för polishelikopter har de dock råd med…….
Någon som vet om jag kan göra nåt här? Kan man överklaga sånt som detta? Har ingen erfarenhet med polisanmälan och skit från innan. Nu får jag bara en bråkdel av försäkringspengarna som jag trodde jag skulle få. Jag kanske inte är berättigat till et skit, men det känns ändå lite värre än ”bara” misshandel. Och ersättning från Geto Boys är som sagt ute av bilden. Hade planer om att köpa mig lite materialistiska goods eftersom jag är sjukskriven i sex jävla veckor, men nu blir det bara en liten bonus till sparkontot istället. Visst, det är nice, men jag förväntade mer. Jaja, lifesize Vader-statyn och VR-glasses får vänta.
Polisen hörde min historia på akuten och jag signerade en fullmakt så att de fick tillgång till min sjukjournal. Dock gick de vidare för att jaga bilgrillare innan jag fick reda på hur allvarliga skadorna var. De kanske inte kollade journalen alls, innan de klassade fallet? Ripley ska bli uppringd av den som är ansvarig imorgon och ska "ligga påo hounom!". Skånska <3
Nu så.. färdig med ilskan. Skönt. Jag har testat lite olika soppor; kantarellsoppa, purjolök- och potatissoppa, rödlinssoppa med chili, kronärtskocksoppa och sparrissoppa. Linssoppan är favon! Kickar igång kroppen med lite chili. En annan anledning till att den är favon var att Ripley gjorde den lite vattnigare än normalt så den är enklare att få i sig. Får inte plats med en matsked i munnen, så måste äta med tesked. Har också ätit lite gröt och yoghurt. Dock svårt att beskriva hur mycket jag saknar fast föda. Alltså inte fast food.. Fast jo, fast food också. Satt och googlade falafel här om dagen för att pina mig själv. Och det har bara gått en vecka! Jesus, ge mig styrka! Men ja, jag saknar att tugga. Och öppna munnen. Äta godis och skrika till kidsen att rusha B.
Men herregud, Ripley gjorde føkkings OREO MILKSHAKE innan (hailcorporate). Det är seriöst det bästa jag har smakat i hela mitt liv.
Har också fått lite olika mediciner. Bland annat morfin ;) Nädå, vill bara understryka att jag skämtar lite när jag skriver så varmt om morfin. Don’t do drugs, kids! Är klar över hur enkelt man kan bli beroende av opiater och att det inte är något att skämta med. Så ta alla mina hyllningar med en nypa morfin. Äter också antibiotika, så öl är tyvärr en favorithobby som stryks från aktivitetsschemat dessa veckor.
Tiden går långsamt när man inte gör et skit annat än att kolla serier och spela spel. Men också rätt snabbt. För en vecka sedan låg jag på akuten liksom. Oavsett, för några dagar sen köpte jag Shadow of Mordor (hailcorporate2), det verkar bra. Assassins Creed i Middle Earth liksom, what’s not to love? Inte riktigt lore accurate om man bryr sig om sådant, men fortfarande et bra spel. Kör också mycket Rocket League och även lite Overwatch. Inte pallat CS än, även om en online league jag och mina polare är med i börjar om en vecka. Kanske nån får steppa in för mig i början, ingen av dem som fattar danska.
Tar gärna emot tips om bra scifi-böckefilmeserier samt brittiska deckarserier. Alla möjliga spel, men helst något enkelt äventyraktigt (som jag kan lena mig bakåt och spela).
Igen, ursäkta grammatiken, ge mig gärna feedback på felen som stör er mest. Detta är antagligen sista updaten. Tack för all support osv. Ni är grymma.
EDIT: UPDATE, UPDATE! Polisen hade alltså INTE kollat i sjukjournalen och skulle kolla över det nu. De tyckte det lät grovt och hade inte fått med sig att käken blev bruten. Hör av sig inom kort tid, sa han. Schysst kille, enligt Ripley.
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.08.18 05:38 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 2)

Nja, det var ju inte igår. Läs första tråden för kontext.
Tjena allihopa! Vill tacka för all stöd i förra inlägget. Är sömnlös på sjukhuset och tänkte jag skulle uppdatera er. Obligatorisk ursäkt för shitty grammatik.
Vill börja med att tydliggöra lite smågrejer:
Först vill jag bara gå snabbt igenom måndagskvällens händelser. Efter att vi blev spöade ringde jag min flickvän som satt på en bar lika vid. Hon kom springande efter en minut och ringde därefter ambulans. 112-personen kopplade av någon anledning till polisen, men där var det telefonkö..... Jag kröp omkring på marken, spottade massiva mängder blod och letade desperat efter den försvunna tanden - hon ringde taxi istället. Hade inte speciellt ont dock, antagligen pga. allt adrenalin. Efter en minut dykade det upp två hälsopersonal med varsin segway(!!). Det är det roligaste jag har sett och fick mig att överväga hur hårda slagen/sparken mot huvudet egentligen hade varit. Dem undersökte mig snabbt och konkluderade att jag borde åka till akuten (no shit). Det kom alltså aldrig någon polis till gärningsplatsen.
Först och främst var ju detta en stor jävla överreaktion. Vem fan reagerar så av et lätt knack på fönstret från en person du höll på att köra ner med din bil? Jag minns en av de sa något ala ”varför slår du bilen?”.. Men för fan gissa då, fetthjärna.
Tjejen försökte också prata med vittnen för att få deras namn, som de vägrade ge oss. ”Vi har inget att berätta”. Näha... Detta var tjejer som åkte tillsammans med dem som var rullstolsburna. Blev rätt besviken, de kunde ha varit till hjälp. Fattar om de var skrämda efter vad dom precis hade sett och man tänker inte alltid rationellt i sådana situationer; jag krabbade trots allt runt på marken och letade efter en jävla tand). Fick vatten av dem, det var ju schysst. De berättade att gärningsmännen hade tagit bort sin registreringsskylt(!) som antagligen var fästat med kardborrband, så tyvärr är det nog varken första eller sista gång detta händer.
Taxin kom efter några minuter, men han var till början skeptisk till att ta med oss på grund av allt blod. Han ändrade sig snabbt efter en dos flickvän-rage. På akuten fick jag berätta snabbt vad som hade hänt och sen vänta 5-10 minuter för jag blev tagit hand om. Efter en snabb medical check kom polisen och frågade ut mig, och vi anmälde shitkidsen där. Trevliga poliser som tog sig tid till oss även om de egentligen var där på et annat ärende.
Sen fick jag et lite rum och morfin medans jag väntade på läkaren. Hon fick dröja rätt länge då ”hela staden brinner” (både bokstavligt och figurativt, enligt polis och sjukhuspersonal). Jävla Malmöfestivalen.
Därefter blev jag körd på rullsäng till röntgen av en äldre man som var otroligt trevlig, men sjukt klantig. Han kraschade i väggar och och dörrar medans jag låg där och tyckte synd om mig själv. Efter röntgen konkluderats det att jag hade brutit underkäken på två ställen och förlorat en tand. Detta kunde dem dock inte göra något med i Malmö, då Lund tydeligvis har alla käkkirurger. Efter detta blev jag flyttad till et annat rum och fick ännu mer morfin <3. Delat rum, så tjejen fick åka hem.
Över natten blåste min käke upp som en jävla ballong. Skrattade halvt ihjäl mig i spegeln (morfin hittar det positiva i alla situationer). Hade länkat bilder om det inte hade avslöjat min identitet. Svullenheten är inte helt borta än, så om du är Malmöit och ser en real-life Quagmire på staden så holla.
Klockan 14 dagen efter blev jag transporterad till Lund. Där fick jag besked om hur operationen skulle gå till (titanplattor och tillfällig tandställning) och att jag antagligen skulle bli opererad den kvällen (tisdag). Dock hände inte detta, så jag fick spendera ännu en natt operationlös. I Lund är inte sjuksköterskorna lika generösa med morfin, så det var en mycket smärtsam natt. Fick dela rum med en 80-90 år gammal paranoid man som kom bakom min skiljevägg flera gånger då han trodde jag hade stulit hans smärtstillande (vilket inte hade varit helt orimligt då jag hade riktigt jävla ont) och hans mat. Hade inte alls tålamod till detta så skickade min representant (flickvännen) till att kräva att byta rum, vilket jag fick. Hoppade på operation på onsdagsmorgonen, men fick faktiskt vänta helt till kl. 14. Operationen tog ungefär 4-5 timmar och gick bra. Vaknade från narkos vid 19 och anklagade sjuksköterskorna för frihetsberövande. Har hört man kan bli konstig och arg efter narkos, men vafan.
Får äntligen dricka igen så har sänkt en hel del Cola och Ramlösa. Nu har jag fått eget rom med TV och sitter med en snygg kylmaska runt ansiktet som har gjort att svullnaden har gått ner betydligt. Snart får jag äta soppa. Gått ner ca. 2 kg.
Kontaktade försäkringen igår och fick goda nyheter. Kommer få en ganska fin summa om det räknas som ”grov misshandel” – vilket iallafall jag tycker det gjorde (jag kanske inte är helt opartisk?), ska höra med polisen till veckan. Tyvärr tror jag aldrig dessa skithuvuden kommer bli tagna. Inte för detta iallafall.. Det enda vi har är de tre första bokstäverna på registreringsnumret (ett av vittnen såg det innan de drog av skylten) och möjligtvis färg på bilen (lite oenighet blant mig och .
Min kompis mår mycket bättre och ska tillbaka på jobb redan imorgon. Så jävla glad han var med mig, skrämmande att tänka på vad som kunde hänt utan honom.
Så vad har jag lärt av detta?
Tack igen för all stöd! Ge mig gärna era favoritrecept på soppor och annat ätbart.
Igen, ursäkta språket osv. Grammatik-feedback är alltid uppskattad.
Fred, kärlek och fuck Malmöfestivalen.
EDIT: Part 3 coming at you!
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.07.07 17:28 affaren Hjälp med CPR (X-post r/copenhagen)

Hej Köpenhamn! Jag har ett problem som jag hoppas att mina kära danska vänner kan hjälpa mig med! Min flickvän som inte är EU-medborgare kommer att studera en termin på CBS och tanken är att hon ska bo hos mig i Sverige. Problemet vi har är att hon måste ha en dansk adress för att kunna få ett CPR-nummer. Är det någon som i Köpenhamnsområdet som skulle vilja skriva att de har en inneboende? Detta skulle hjälpa oss enormt mycket och jag lovar evig svensk tacksamhet! Har ni någon annan lösning så är jag också tacksam! --- in english--- Hi Copenhagen! I have a problem that I hope someone of the lovely Danish reddit people can help me with! My girlfriend, whom is not an EU-citizen, will study on semester at CBS and we were planning on living together in the south of Sweden. The problem is that on order to get a CPR-number you need to have a Danish address. Is it someone in the Copenhagen area that possibly would be willing to have a roomer (on paper)? This would help us a lot and I promise you that Sweden will be thankful forever! If you have any other idea I will also be thankful!
submitted by affaren to Denmark [link] [comments]


2016.07.05 17:59 affaren Hjälp med CPR, boende

Hej Köpenhamn! Jag har ett problem som jag hoppas att mina kära danska vänner kan hjälpa mig med! Min flickvän som inte är EU-medborgare kommer att studera en termin på CBS och tanken är att hon ska bo hos mig i Sverige. Problemet vi har är att hon måste ha en dansk adress för att kunna få ett CPR-nummer. Är det någon som i Köpenhamnsområdet som skulle vilja skriva att de har en inneboende? Detta skulle hjälpa oss enormt mycket och jag lovar evig svensk tacksamhet! Har ni någon annan lösning så är jag också tacksam!
--- in english--- Hi Copenhagen! I have a problem that I hope someone of the lovely Danish reddit people can help me with! My girlfriend, whom is not an EU-citizen, will study on semester at CBS and we were planning on living together in the south of Sweden. The problem is that on order to get a CPR-number you need to have a Danish address. Is it someone in the Copenhagen area that possibly would be willing to have a roomer (on paper)? This would help us a lot and I promise you that Sweden will be thankful forever! If you have any other idea I will also be thankful!
submitted by affaren to copenhagen [link] [comments]


2016.02.25 17:59 meccc Livet leker!

Hejsan Sweddit, för en tid sedan så skapade jag en tråd som hette Livet suger och jag förstår att många av er har funderat på hur jag mår idag.
Jo jag tänkte berätta det för er, idag när jag traskade på stan med min flickvän så fick jag syn på något. Ni kan kanske ana vad det var, det var min otroligt vackra cykel! Den var tyvärr inte så vacker längre då det satt fula klistermärken och annat hemskt på den.. Men det är trots allt insidan som räknas, eller hur?
Hur som helst så ringde jag självklart polisen då jag vill ha tillbaka henne. Efter en lång kö på 120 personer framför så kom jag äntligen fram till en kvinna som tog lite snabb information av mig. Jag kopplades sedan vidare till den lokala polisen som tog lite mer information så som om jag kunde vara säker på att det var min cykel, om det var mitt lås (???), påpekade att jag inte ägde cykeln längre då försäkringsbolaget hade gett mig ersättning men sedan påpeka att vi inte visste vem ägaren nu var (??).
Men efter några minuter så bestämde hon sig för att skicka dit en patrull för att rädda henne från fångenskap då hon var fastlåst i ett järnstaket. Det tog kanske polisen 20 minuter att dyka upp då han körde bara förbi oss första gången. Hans ursäkt var att han inte kunde se vilken cykel det var vilket jag kan tycka är lite konstigt eftersom det var en cykelparkering, det brukar stå ett par stycken där nämligen.
När polisen äntligen kom fram och vi hade stått där och frusit i över en timme så kliver en lång karl fram. Han frågar vilken cykel det är, om jag har gjort en anmälan, tar mitt personnummer och inspekterar den lite snabbt. Han tar fram en tång och knipsar av låset från henne. Konstapeln säger då att eftersom försäkringsbolaget äger cykeln så måste han ta med sig den till stationen och kontakta dom men annars så hade jag kunnat ta den direkt på plats.
Jag ska inte klaga men jag blev otroligt förvånad att dom tog mitt ord på att det faktiskt var min stulna cykel utan något som helst krav på bevis, men jag klagar inte.
Så i det stora hela, polisen får 7 av 10 handklovar för deras insats och jag hoppas att jag snart kan plocka hem henne för lite vård.
submitted by meccc to sweden [link] [comments]


2015.10.30 23:56 Idepod Podcast idé

Hej reddit!
Vet inte riktigt om detta redan finns men inget jag har hittat efter snabb session på Google iaf. Men jag har en podcast idé!
Jag tänkter mig typ värvet fast med pensionärer och att personerna som intervjuas inte nödvändigtvis är kända människor. Jag känner själv att jag kan sitta och lyssna på gamla människors historier hur länge som helst. Och min flickvän har jobbat inom hemtjänsten och hon säger själv atta detta var en del av det bästa inom arbetet. Problemet är att jag är inte en journalist så jag skulle inte kunna göra det här själv. Skulle helt enkelt inte bli bra.
Tänkte bara plantera detta frö i någons huvud och hoppas att det blir till!
submitted by Idepod to sweden [link] [comments]


2015.08.12 18:54 digitalhate Åkte på kräksjukan. Det gick inge bra

Det har vart lite hårda toner här de senaste dagarna och jag tänkte därför försöka distrahera med något vi alla tycks uppskatta: Äckliga kroppsfunktioner.
Eftersom LePoopDuPants stora tråd om hur han gjorde i byxan gick så bra, kommer härmed historien om hur jag lyckades förvandla mitt badrum till en katastrofzon.
För ett par år sedan råkade jag på en rejäl släng av kräksjuka. Det hade gått från stadiet där man tror att man skall dö, till där man hoppas på det och jag låg därför i sängen och väntade på slutet.
Trots bebisgnäll från min sida hade min dåvarande flickvän lyckats truga i mig mat och dryck, vilket alla vet bara leder till en ny omgång uppstötningar. Så när jag ligger där sker plötsligt det oundvikliga; jag drabbas av ett kraftigt anfall av illamående och försöker krampaktigt sätta mig upp. Vid sängen står en rumsavdelare och i mina spasmer lyckades jag drämma foten i en vass list och skalade av en försvarlig bit av min vänstra lilltå.
Trots det akuta läget vill jag inte bloda ner golvet, så med hälgång och panikartat låsta leder hasar jag mig mot badrummet, på ett vis inte helt olikt Frankensteins monster.
Väl framme tar jag ställning och lutar mig över holken, redo för vad som komma skall. Vad jag gör härnäst kan jag bara förklara med mental utmattning på grund av sjukdom. Min fot blöder fortfarande rätt rejält och av någon anledning bestämmer jag mig för att jag inte skall bloda ner mattan. I stället försöker jag hålla min vänstra fot över badkaret, som befinner sig rakt till höger om mig. Sammantaget ser det ut som om jag försöker slå knut på mig själv och till råga på allt kommer nu det lilla jag har i magen upp, med viss kraft.
Det visar sig ganska snabbt att jag saknar den smidighet som krävs för att hålla denna yogaställning samtidigt som varenda muskel i mitt torso drar ihop sig och jag tippar därför baklänges mitt i vomerandet. I ett desperat försök att hålla mig upprätt tar jag ett krampaktigt grepp om ringen, vilken lossnar och följer med mig i fallet.
Så där ligger jag på rygg med en toaring i högsta hugg. Från toalettstolen går en linje av kräks ner på golvet och upp för min kropp, hela vägen upp till hakan på mig. I fallet försökte jag dessutom balansera upp mig genom att dra tillbaka mitt vänstra ben. Väggen rakt framför mig och även en bit av taket, är nu prydd med blodskvätt och kräks som stänkt från mitt ben. Det är som en Jackson Pollock från helvetet. Det är då flickvännen, som hört oväsendet, kommer in. Som hon beskrev det låg jag där med toaringen som en ratt och garvade.
Till mitt försvar var det antingen skratta eller gråta som gällde och jag var för uttorkad för det sistnämnda.
FL;LI: Åkte på kräksjukan och lyckades ha sönder både fot och toalettstol när jag skulle kräkas. Jag skvätte dessutom otrevligheter över halva badrummet.
submitted by digitalhate to sweden [link] [comments]


2015.04.13 16:34 onlinefriendship Har ni vänner på internet?

Tjenare! Jag skriver just nu min kandidatuppsats i Media- och kommunikationsvetenskap och skulle uppskatta om ni kunde hjälpa mig lite! Kort introduktion: Mitt namn är Harald och jag är en 24-årig man från Norge som bor i Malmö och pluggar på Lunds Universitet. Jag har hängt på reddit i flera år, men kände jag behövde ett nytt konto för just detta.
Jag har haft riktigt svårt för att välja tema till min uppsats, men när min flickvän ifrågasatte legitimiteten till förhållandet jag har med min internet-polare ”Martin” blev jag inspirerad. Jag har känt ”Martin” i nästan 10 år, vi träffades första gången på The Gathering (Norskt LAN tillsvarande Dreamhack), och jag anser honom som en vän. Jag har pratat om honom med min tjej några gångar, men hon blev väldigt förvånad när jag berättade att jag bara har träffat honom 3-4 gånger. Hon undrade hur vi kunde vara vänner när vi knappt har träffat varandra. Frustrerad av at hon inte förstådd betydningen av såna internet-relationer blev jag inspirerad till att skriva min uppsats om just detta.
Jag spelar mycket online datorspel, och har många människor som ”Martin” i mitt liv. Några har jag träffat IRL, några inte. Jag interagerar också med flerparten av mina RL-polare genom internet, då det är rätt långt från Malmö till Oslo och man har inte tid att bussa fram och tillbaka hela tiden. Jag hade verkligen uppskattat det om ni kunde skrivit ned några tankar och erfarenheter ni har om online förhållanden. Romantiska, platoniska, det spelar ingen roll; allt ni har att säga är relevant, då jag bara är i en research-fas för ögonblicket. Här har ni några frågor om ni inte vet var ni ska börja:
  1. Har du vänner på internet som du anser som vänner? Hur många?
  2. Träffades ni in den virtuella eller i den fysiska världen? Hur?
  3. Är dessa förhållanden specialiserade eller med alltomfattande? (Interagerar ni tex. bara genom et enskilt spel eller har relationen utvecklat sig till sociala medier som facebook och twitter?)
  4. Vad är det viktigaste med sådana relationer?
  5. Vad tycker dina RL-vänner och/eller pojk/flickvän om detta?
Låt dina tankar flyga! Allt är relevant för mig och förhoppningsvis dyker det upp några intressanta diskussioner. Om du är komfortabel med att skriva ditt kön och ålder så uppskattas detta, men inbox-svar funkar lika bra. Om du är villig att intervjuas om detta i när framtid så skrik ut!
(Obligatorisk ursäkta min svenska. Som tur får jag skriva på norsk på universitetet)
Tack så mycket!
submitted by onlinefriendship to sweden [link] [comments]


2013.09.21 22:50 arzcy A Scammer Getting His Punishment.

I wanted to make this post as a warning for people even if there's been many about the scammer recently. I've been in the tradeing for along time, and i've done my bad parts and i've done by good parts, the point is i know every card there's out there considering i used to make tons of profits as a trader(became addicted and had to stop lol). Either way, I'm about to show you how a scammer who i thought was a "friend" i were able to play competetive with tried to scam me and i counter-scammed him, i'll bring proof so you guys don't think i just decided to go as low as him. I'll contain the whole chat here and translate some of it.
Begining : I see i got a pending trade offer and see this : http://i.imgur.com/js1fB49.png
I get disapointed as i've seen multiple warnings and i decide to confront him with it on steam, and this is where the chat begins.
So, discuss, do you guys think he got what he deserved or was i too harsh? Can you understand why scammers even try to scam people they sometimes play with?
submitted by arzcy to GlobalOffensive [link] [comments]


2012.02.21 15:54 Vertyx Sweddit, berätta om Era roligaste/konstigaste möten med en kändis!

Inspirerat av samma ämne på Askreddit fast nu får vi Svenskar chansen att dela med oss av möten med personer som är totalt ointressanta för övriga världen.
Jag börjar:
Innan senaste EU-valet var det som vanligt en massa politiker som höll tal i Brunnsparken och denna dagen då jag hade en timma att ta kål på kom turen till Gudrun Schyman å Fi:s vägnar. (som jag för övrigt har ungefär noll förtroende för även om jag självklart är för lika rättigheter mellan könen).
Hon rabblade på om att män fortfarande behandlar kvinnor som sina husslavar och att kvinnor som föder barn aktivt medverkar till att bredda klyftorna i samhället och annat otroligt insiktsfullt, allt medans INTE EN ENDA person förutom jag själv stannade (längre än det tar att ta en mobilbild) för att lyssna på henne under ungefär en halvtimmes tid eller så. (jag hade all tid i världen på mig att stå som förtrollad och lyssnade på vad denna sorgsna varelse ville få sagt)
Vid det här laget hade hon lagt märke till mig trots att jag stod en bit bort och hon tittade rakt på mig, log ett desperat leende och sade något i stil med "Nu är jag öppen för frågor så var inte rädda för att komma fram och prata med mig, jag bits inte". Uttråkad och fylld med medkänsla som jag var tog jag henne på orden och kom fram och frågade lite om hur hon trodde chanserna var inför valet (mycket höga enligt henne) och annat kallprat (hon var väldigt lätt att prata med och inte alls aggressiv/sur som man ser i debatter osv. men det är ju hennes jobb så det borde inte förvåna mig), allt för att undvika det som hon slängde ur sig till sist:
"Fantastiskt roligt att en kille intresserar sig för Feministiskt initiativ, det händer nästan aldrig! Vilka frågor är det som har fått dig att fundera på att rösta på oss?" (något som jag absolut inte funderade på, det kommer inte ske).
Av någon anledning frös min hjärna i den stunden fast och jag kunde först inte få ur mig ett enda ord (Vad skulle jag säga, att jag tycker hon är en pajas och att jag endast lyssnade ironiskt för att ha något att berätta för mina polare? Sådant reserverar jag till folket från Greenpeace som numera syns i hela stan dagarna till ände) och det slutade med att jag nervöst rabblade/ljög ihop något sjukt osammanhängande om att min flickvän var lesbisk och det betydde mycket för henne att jag stöttade henne i det. Gudrun blev som ni kan förstå rätt så konfunderad och kollade lite konstigt på mig, sade något klassiskt som "Jaha vad spännande, jo vi behöver ju alla sorters röster" och det var då jag kände att det var dags att gå.
FL;LE: Kallpratade med Gudrun Schyman, fick hjärnsläpp, ljög och sade att jag funderade på att rösta på henne för att stötta min lesbiska flickvän (är en kille)
submitted by Vertyx to sweden [link] [comments]


2011.10.23 19:49 uncommonman Söker jobb

Hej skrev i /jobb Här! men vet inte om någon läser den så jag provar här med:
Hej, jag är en 31-årig brevbärare som söker nytt jobb.
När jag var 19 blev min flickvän gravid och efter ett år då jag jobbade på Coop Extra i Tyresö började jag jobba som brevbärare.
Nu har jag jobbat på posten i tio år och känner att jag behöver komma vidare och hitta ett nytt jobb.
Är det någon här på reddit som har tipps och råd för att hitta ett jobb att trivas med istället för att som nu bara fortsätta av vana?
submitted by uncommonman to sweden [link] [comments]


2011.10.23 18:02 uncommonman [Finnes]Outbildad men hårt arbetande

Hej, jag är en 31-årig brevbärare som söker nytt jobb.
När jag var 19 blev min flickvän gravid och efter ett år då jag jobbade på Coop Extra i Tyresö började jag jobba som brevbärare.
Nu har jag jobbat på posten i tio år och känner att jag behöver komma vidare och hitta ett nytt jobb.
Är det någon här på reddit som har tipps och råd för att hitta ett jobb att trivas med istället för att som nu bara fortsätta av vana?
submitted by uncommonman to jobb [link] [comments]